jag har en ny livsregel: att inte ödsla tid på människor som inte ser kobra. inte umgås, prata, synas eller överhuvudtaget tillbringa tid med dessa människor. om det inte är absolut nödvändigt, som vid en begravning. jag tror människor kan delas upp i goda och onda (intressanta och utfyllnad), och en tydlig distinktion om du är det ena eller det andra är om du ser kobra eller inte. så enkelt är det.
jag började igår med att ställa frågan: såg du kobra om m.i.a.? om personen svarar nej slutar de, så vitt jag vet, att existera.
hittills har ja strukit dessa: margareta och ulla på jobbet, grannen med taxen, grannen med tatueringen, en dam med päls i ica-kön, två ungar som gjorde snöänglar på bakgården och pappa.
den enda som svarat ja är en långhårig främling på biblioteket. jag tror mycket på vår relation.
