tisdag 16 november 2010

lily briscoe

"då, mindes hon, hade hon lagt huvudet i mrs ramsays knä och börjat skratta och skratta och skratta, skratta nästan hysteriskt, vid tanken på hur mrs ramsay med orubbligt lugn satte sig till doms över människoöden som hon saknade varje möjlighet att begripa."

virginia woolf, mot fyren.