de botton

"klichéerna är skadliga såtillvida att de får oss att tro att de adekvat beskriver en situation när de i realiteten bara snuddar vid dess yta."

alain de botton, låt proust förändra ditt liv.

livet och bloggen

hur går det med bloggen då? frågar erik hånfullt. han tycker inte att jag uppdaterar tillräckligt ofta. som om det vore en svår konst att publicera ett meningslöst inlägg om dagen?

jag kliver upp och går till jobbet. i personalrummet säger någon något dumt. på vägen hem handlar jag på ica. mer gnäll...

hur går det med livet då? frågar jag honom. han blir tyst.

sparken

idag "lånade" jag en spark av nån granne. tror det var kvinnan längst ned till vänster, hon som är strax under fyrtio men ser äldre ut på grund av sina tråkiga kläder och sin tråkiga attityd. jag tog den till coop, ställde den vid ingången och gick in för att handla.

jag köpte syltlök, bland annat.

när jag kom ut var sparken borta. illa, tänkte jag. hoppas ingen såg att jag tog den från grannen. jag försökte tänka på annat och lyckades. jag tänkte på maskar. vad gör de på vintern?

när jag kom hem stod sparken på exakt samma ställe som jag tagit den. på min dörr satt en lapp: fråga nästa gång!

melodierna

min lägenhet är en busshållplats och jag har väntat här alldeles för länge. igår drack jag julmust ur vinglas när vinet var slut. hemma hos stina vara fem personer till varav fyra av dem var främlingar för mig. de var äldre och gladare och hade inga problem med att återberätta anekdoter från sina värdelösa samboliv och säga att de sagt saker som "blanda inte in mig i vårt förhållande".

när jag gick hem var det mörkt och det var kallt och det var snö på backen och stjärnor på himlen och jag gick om ett ungt par som långsamt slingrade sig hemåt med kyssar och kramar och viskande röster om att det bara är vi två och ingen ska någonsin bryta oss isär.

hemma var det tomt och stilla och jag hade inte diskat müsliskålen från frukost. jag la mig raklång uppe på täcket och funderade funderade funderade på saker som: det var fel att flytta från stockholm bara för att det tog slut. det var fel att flytta tillbaka östersund. det var fel att skaffa ett gymkort och sedan aldrig använda det. det var fel att säga att jag hellre äter pastabuffé än vanligt julbord på julafton. det var fel att kalla syrrans kille för "skotermongo". det var fel att inte vilja följa med till maldiverna över nyår. det var fel att köpa billiga värmeljus, lågan syns ju knappt.

sedan somnade jag med kläderna på och vaknade med kläderna på och tog av mig kläderna och somnade igen. när jag vaknade var det ljust ute och melodierna från stinas stereo ekade fortfarande i huvudet.

julhandla

idag ska jag och stina julhandla. det har vi gjort varje år sedan högstadiet. förr i tiden sågs vi hela tiden och självklart skulle vi julhandla tillsammans också. numer har vi bara julhandlingen var.

när vi var yngre kunde vi köpa samma saker eftersom vi handlade till samma typ av personer: mostrar, småkusiner, farfar, osv. numer ligger hennes fokus bara på barnen och hennes man johan (som hon kalla "mannen").

mitt fokus ligger på att komma hem så fort som möjligt med minsta möjliga ekonomiska förlust.

mansmanualen

idag ringde sockerkaksmannen. bara för några minuter sedan. vi sågs i lördags och idag ringde han - det känns som att han läst i någon manual (typ: alla får ligga) att man åtminstone bör vänta två dagar innan man hör av sig. och mer klarade han inte.

det är inte det att jag inte gillar sockerkaka eller att bjudas på middag. det är bara det att han tror att jag blir imponerad av att se på när han tillagar och bakar. som om att han skulle vara en modern metroman som kan sig väg runt köket. och så är det ju så mysigt, att laga och baka i sällskap, tillsammans, inte sant? inte alls.

han ville ses imorgon. jag sa att jag fått parasiten. han sa äsch, de smittar ju inte. jo min gör det, sa jag.

bright eyes

"but what was normal in the evening by the morning seems insane."

bright eyes, lua. (det kändes bra att skicka det där sms:et till elias sent igårkväll. men nu när klockan är halv tre dagen efter och han fortfarande inte svarat...)

en lördag

först bakade han sockerkaka sedan lagade han middag. ingenting var klart när jag kom och när jag gick var allt lika ofärdigt.

kvällen är ung, sa han. inte för mig, sa jag.

på håll

jag gick på after work med olle och mårten och blev full på en öl. jag ogillar termen "after work". det är äckligt att säga så. jag är äcklig och full.

elias var där med sina arbetskamrater. jag såg honom på håll. vi vinkade. sedan gick jag hem.

mössor

istället för att jobba i eftermiddag gick hela personalen på skidskytte. tillsammans. det har planerats i veckor. men inte öppet, bara som en "överraskning". det enda vi visste var att vi skulle klä oss varmt. det var svårt att lista ut vad vi skulle göra. det är världscuppremiär i skidskytte. det är kallt ute.

det är så sällan vi får chansen att umgås utanför jobbet, sa ulla. själv försökte jag ta mig ur det hela genom att säga till chefen att jag hade mycket att göra och gärna passade på att stöka undan det nu när jag är ensam på jobbet. men icke, alla skulle med, det är bra för gruppen.

jag hatar skidskytte och jag hatar att frysa. jag vägrade att kolla när svenskarna sköt. istället räknade jag mössor i olika färger. gult vann.

jag tror inte

tänk att få tända en cigg, dra in röken och blåsa ut den i ansiktet på personer som frågar: hur mycket är din hälsa värd? och så vill jag svara: lika mycket som du verkar värdesätta ditt intellekt.

ingenting ingenting ingenting ingenting ingenting.

hälsa är den nya religionen och jag är fortfarande ateist.

vattnet

alla pratar om vattnet. det är livsfarligt, du kan dö! drick inte vattnet! jag har fått telefonsamtal av släktingar jag trodde dött för längesen som ringer och varnar: har du sett på nyheterna? har du hört om vattnet? är du sjuk? nej. jag dricker en klunk nu, as we speak.

imorgon kommer alla på jobbet prata om det. jag ska låtsas som att det regnar. vatten.

kobra

jag har en ny livsregel: att inte ödsla tid på människor som inte ser kobra. inte umgås, prata, synas eller överhuvudtaget tillbringa tid med dessa människor. om det inte är absolut nödvändigt, som vid en begravning. jag tror människor kan delas upp i goda och onda (intressanta och utfyllnad), och en tydlig distinktion om du är det ena eller det andra är om du ser kobra eller inte. så enkelt är det.

jag började igår med att ställa frågan: såg du kobra om m.i.a.? om personen svarar nej slutar de, så vitt jag vet, att existera.

hittills har ja strukit dessa: margareta och ulla på jobbet, grannen med taxen, grannen med tatueringen, en dam med päls i ica-kön, två ungar som gjorde snöänglar på bakgården och pappa.

den enda som svarat ja är en långhårig främling på biblioteket. jag tror mycket på vår relation.

första meningen

de döpte sina barn efter biografer: saga, rialto och rigoletto.

den meningen kom till mig idag när jag satt på toaletten och väntade på att tiden skulle gå. jag gillar den men vet inte vad jag ska använda den till. kanske låter jag den vara första meningen i den roman jag aldrig kommer att skriva.

stora fönster

det är kallt ute och det knastrar under fötterna när jag går bland de stora husen i karlslund. jag försöker hålla ansiktet under halsduken och tänker inte på hur dumt det ser ut när jag stannar utanför villorna och tittar in. de får skylla sig själva, de har ju så stora fönster. det är ljust och öppet. jag tänker att de inte är annorlunda än jag: lite äldre kanske, men med jobb och en inkomst ungefär som min. det hade kunnat varit jag därinne. vem hade jag varit då?

det är förföriskt att försöka se deras ansikten. jag vill veta vilka de är, varför de har så stora hus.

popsig

när jag kom hem till erik stod han i hallen och målade en byrå. han var utan tröja och bar en galnings leende. det ska bli en vulkan, sa han. sen ska jag ställa byrån bredvid sängen och sova under vulkanen, precis som malcolm lowry. jag log och sa okej.

sedan gjorde jag kaffe och satt mig i vardagsrummet och tittade på skidåkning. andré pops är mesig.

david bourne

"dumma människor kommer att tycka att vi är konstiga. men vi måste vara stolta. jag älskar att vara stolt."

ernest hemingway, edens lustgård. (om ett ungt par där flickan klipper sig så att hon ser ut som en pojke. de älskar och dricker sprit och fiskar och solar och sitter på kafé. kanske var det en homoerotisk dröm han hade hemingway, att ligga med någon som ser ut som en man. men det vågar man ju inte påstå.)

pojkar och flickor

helena mejlar ut en bild på sin nyfödda unge. det blev en flicka. alla på jobbet är sådär låtsasglada man bör vara vid såna här tillfällen.

i personalrummet frågar jag margareta om helena och hennes man visste om barnets kön innan födseln. nej. okej, säger jag och blir tyst. jag dricker en klunk kaffe och är tvungen att säga det: lite tråkigt ändå att det blev en tjej. vadårå? säger margareta. jamen hon har ju redan två, då hade det väl ändå varit skoj med en pojke? margareta ser på mig med vet-allt-blicken och säger: lilla gumman, man tänker inte så när man just fått barn.

hon sa det, lilla gumman, men hon klappade mig inte på huvudet.

gör man verkligen inte det? säger jag. nej man älskar det nya barnet förbehållningslöst (präktiga-jävla-äckelkärring-ord). men lite grann, fortsätter jag, lite lite lite måste man väl ändå tänka så. nej det gör man inte, säger margareta och dricker upp och ser sig omkring och går därifrån.

ulla ser på mig och säger: du vet väl att maggan har fyra söner? ja, säger jag. fyra äckliga söner.

värkar

erik frågar om jag hellre har ont magen eller ont i huvudet. jag vet inte, säger jag. båda?

lily briscoe

"då, mindes hon, hade hon lagt huvudet i mrs ramsays knä och börjat skratta och skratta och skratta, skratta nästan hysteriskt, vid tanken på hur mrs ramsay med orubbligt lugn satte sig till doms över människoöden som hon saknade varje möjlighet att begripa."

virginia woolf, mot fyren.

ramarna

diska diska diksa driska. jag diskar. jag har kommit på ett sätt att spara vatten: man diskar allt och lägger det på diskbänken, sedan sätter man på kranen och sköljer allt. det är bättre än att ha kranen på hela tiden. det lärde jag mig genom att läsa en insändare i ett gammalt nummer av allers som jag hittade i en flätad korg under ett hallbord hemma hos en tant som numer är död men när hon levde hade många gulnande foton på en byrå i en sal som sällan användes.

jag gillade att kolla på de där fotona. människorna var så stela. som om de inte fanns utanför ramarna.

gnället

jag överraskar erik med ett oväntat besök. nej, överraskar är fel ord. överraskar är något positivt och det finns inget positivt i eriks reaktion när man besöker honom oväntat på en söndag. men det vet jag om. det är därför jag går till honom.

han öppnar i dubbla tjocktröjor, sina fula manchesterbyxor och yllestrumpor i tofflorna. han säger inte hej, han säger: jag tror jag har magsår. jag vaknade klockan tre med bröstsmärtor och ville kräkas och bajsa på samma gång. men det blev bara ett utav dem.

jag frågar inte vilket.

elias - en kille

elias ringde. ringde. ringde. han ringde tre gånger innan jag ringde upp. jag hade mobilen på ljudlös för att slippa undra varför ingen hörde av sig. när jag sedan tittade till mobilen hade elias ringt tre gånger. han undrade om jag ville med på en promenad. vars? vad menar du? vars ska vi gå? ingenstans, det är en promenad. okej, jag hänger på.

vi gick nånstans och sedan gick vi tillbaka. det tog 45 minuter. han pratade hela tiden. hans flickvän vill skaffa barn. elias är osäker. vilken kliché, tänkte jag. sedan mulade jag honom.

samma lika

jag gick på jobbet idag men gjorde ingenting och ingen frågade var jag var igår.

ulla och margareta hade likadana tröjor på sig. en randig tröja som stack ut och jag kände hur pinsamt och fel det blev. de hade nog båda väntat in fredagen för att verkligen klä sig fint i sin nya randiga tröja. jag tänkte att de måste säga något och försöka skratta bort det, det hade nog jag gjort, eller så hade jag gått hem. men de sa ingenting. det tyckte jag var dumt. så jag gick fram till ulla och sa högt: vilken fin tröja, är den ny? sedan tittade jag bort mot margareta utan att säga något.

jag gillar inte margareta.

min granne ringar in döden

idag sjukanmälde jag mig och låg kvar i sängen till klockan elva. då gick jag upp och hämtade tidningen. min granne mittöver ger den till mig när hon läst klart. det är som att läsa en helt ny tidning förutom att hon ibland har ringat in vissa dödsannonser.

det var fint att bara promenera runt i nysnön. jag gick runt samma kvart två gånger för att känna hur det känns att gå i mina egna fotspår. det kändes inte ett dugg konstigt. inte konstigare än att gå i andras.

sedan gick jag på ica och köpte varmkorvsbröd som jag åt direkt utanför affären.

bara lite

elias flickvän luktar ingenting. hon väntade på honom utanför teatern i lördags när vi kom ut samtidigt. jag visste inte vad jag skulle göra.

har det snöat? frågade jag henne, honom eller bara tystnaden. tystnaden svarade: nej, det är bara lite kokain.

hajarna

det var som om jag inte kunde se skillnaden på en haj och en delfin. jag dansade med en delfin men gick hem med en haj.

det är sant som de säger: de är fredliga så länge de inte känner sig hotade. (eller de kanske inte säger så? vem vet vad de säger egentligen.)

fyra signaler

jag borde ha klippt naglarna innan jag busringde grannen. jag hörde hur det ringde därnere och hörde hur han gick mot telefonen och hörde hur han svarade. jag höll telefonen stilla och andades tyst. hallå! hallå! hallå! jag var tyst. sedan sa jag hej och la på.

jag tittade mig i spegeln och log. mina naglar var långa så jag gick ut på balkongen med min gula sax. det luktade rök. det var grannen som rökte. jag kikade ner över kanten och försökte se honom och just då tittade han upp och såg mig. hej sa jag och sprang in.